Helmut Kohl

Helmut Josef Michael Kohl, född 3 april 1930 i Ludwigshafen, död 16 juni 2017 i Ludwigshafen,[1] var en tyskkristdemokratisk politiker som var förbundskansler 1982–1998 och ledamot av förbundsdagen 1976–2002. Kohl var under många år ordförande i partiet CDU (Christlich-Demokratische Union). Han var en av de största förespråkarna för ett enande av Väst- och Östtyskland och blev också det återförenade Tysklands förste förbundskansler 1990. Kohl var förespråkare för en långtgående ekonomisk och politisk europeisk union, Europeiska unionen. Efter att Kohl avgått som förbundskansler inleddes en rad anklagelser om bland annat korruption mot honom.

Biografi

Helmut Kohl föddes 1930 i Ludwigshafen som det tredje barnet i familjen Kohl med fadern Hans Kohl (1887–1975) och modern Cäcilie född Schnur (1890–1979). Familjen kom ursprungligen från Greussenheim. Kohls växte upp i en borgerlig-konservativ familj präglad av katolicismen. Hans äldre bror stupade i andra världskriget. Helmut blev själv inkallad i slutet av kriget som hjälpsoldat i Wehrmacht, men behövde inte delta i strid. Kohl växte upp i stadsdelen Friesenheim i Ludwigshafen. Han gick grundskola på Ruprechtschule, sedan på Max-Planck-Gymnasium.

1950 började han studera juridik i Frankfurt am Main. 1951 flyttade han till Heidelbergs universitet med historia och statskunskap som huvudämnen. 1956 avslutade han sina studier och började arbeta som vetenskaplig medarbetare vid Alfred-Weber-Institut på universitetet i Heidelberg. 1958 disputerade han med arbetet Die politische Entwicklung in der Pfalz und das Wiedererstehen der Parteien nach 1945 för professor Walther Peter Fuchs (1905–1997). Därefter blev han direktionsassistent vid ett järngjuteri i Ludwigshafen och 1959 referent vid Industrieverband Chemie i Ludwigshafen. 1960 gifte han sig med Hannelore Renner (1933–2001), som han känt sedan 1948. De hade tillsammans två söner. Hannelore Kohl tog sitt liv med sömntabletter den 5 juli 2001 efter att ha lidit av en allvarlig ljusallergisjukdom under flera år.

Den 4 mars 2004 gav Kohl ut den första delen av sina memoarer, Erinnerungen, 1930–1982. 2006 följde den andra delen som handlar om hans första tid som förbundskansler 1982–1990. På senare tid har Kohl delat sin tid mellan Berlin och stadsdelen Oggersheim i Ludwigshafen.

Kohl inledde tidigt sin politiska karriär och blev under 1970-talet ledare för CDU. Helmut Kohl var ministerpresident i Rheinland-Pfalz 1969–1976. Han blev förbundskansler 1982 sedan den socialdemokratiske förbundskanslern Helmut Schmidt förlorat ett misstroendevotum.

Politisk karriär

Kohl gick med i CDU redan som skolelev 1946 och var med och grundade en avdelning inom ungdomsförbundet Junge Union i hemstaden Ludwigshafen 1947. Han fortsatte sina politiska aktiviteter under studietiden.

1953 blev han medlem av CDU:s arbetande styrelse i Rheinland-Pfalz, 1954 ställföreträdande ordförande för Junge Union i Rheinland-Pfalz, 1955 medlem av CDU:s delstatsstyrelse Rheinland-Pfalz. 1959 blev han ordförande för CDU i Ludwigshafen. 1960–1969 var han ledare för CDU:s partigrupp i Ludwigshafen och från 1963 ordförande för CDU:s partigrupp i lantdagen i Rheinland-Pfalz. 1966–1974 var han ordförande för CDU i Rheinland-Pfalz, 1966 blev han medlem av CDU:s förbundsstyrelse och från 1969 dess ställföreträdande ordförande.

Ministerpresident

1969 blev Helmut Kohl ministerpresident i den västtyska delstaten Rheinland-Pfalz och efterträdde Peter Altmeier. Under Kohls tid vid makten skedde en områdesreform och Universität Trier-Kaiserslautern grundades. 1971 kandiderade Kohl utan framgång för att bli partiordförande för CDU och förlorade mot Rainer Barzel. Efter Barzels misslyckade misstroendevotum mot förbundskansler Willy Brandt (SPD) 1972, kunde Kohl 1973 ta över som partiordförande, en post han skulle ha fram till 7 november 1998.

Oppositionsledare[redigera | redigera wikitext]

Vid förbundsdagsvalet 1976 ställde Kohl för första gången upp som kanslerkandidat. CDU/CSU förlorade knappt – de fick 48,6 procent av rösterna. Det var fram till dess CDU/CSU:s näst bästa valresultat överhuvudtaget. Efter valet slutade Kohl som ministerpresident i Rheinland-Pfalz och blev gruppledare för CDU/CSU i förbundsdagen och därmed oppositionsledare. En konflikt mellan CDU och CSU, med ledarna Kohl respektive Franz Josef Strauss, följde efter valförlusten. En splittring av förbundsdagsgruppen röstades igenom av CSU, Kreuther Trennungsbeschluss, för att verka som ”fjärde parti” (efter SPD, CDU och FDP), men detta togs senare tillbaka. Det hela ledde dock till att Strauss 1980 kom att vara CDU/CSU:s kanslerkandidat. Man förlorade 1980 års förbundagsval och Strauss fortsatte som Bayerns ministerpresident och Kohl som oppositionsledare i Bonn (där den västtyska förbundsdagen hade sitt säte).

Kohl var ledamot av förbundsdagen 1976–2002.

Förbundskansler Helmut Kohl blev förbundskansler 1982, efter en misstroendeförklaring mot den socialdemokratiske förbundskanslern Helmut Schmidt efter att SPD:s koalitionspartner FDP lämnat regeringssamarbetet. Kohl blev därmed ledare för en CDU/CSU-FDP-regering, en koalition som fortsatte även efter det följande förbundsdagsvalet 1983.

Helmut Kohl och Frankrikes president François Mitterrand gick tillsammans in för ett franskt-tyskt försvars- och säkerhetsråd och ett närings- och finansråd samt en enhetlig europeisk utrikes- och säkerhetspolitik inom Europeiska gemenskaperna. De båda var också drivande i skapandet av den inre marknaden och Europeiska unionen via 1992 års Maastrichtfördrag. De hade ett nära samarbetet inom ramen för de fransk–tyska relationerna och de gjorde ett gemensamt besök vid slagfälten i Verdun 1984 vilket var en milstolpe och hade ett stort symbolvärde.

Kohls engagemang för den tyska återföreningen nådde sin kulmen 1989–1990 då han klev fram som den enande faktorn. Då hade så sent som 1987 ett historiskt och omstritt statsbesök av Östtysklands ledare Erich Honecker gjorts i Bonn.

I och med Tysklands återförening den 3 oktober 1990, blev Kohl det återförenade Tysklands första förbundskansler. Även efter det följande förbundsdagsvalet den 2 december 1990 kunde Kohl fortsätta som förbundskansler, i ledningen för en CDU/CSU-FDP-koalition. Kohl hade stora förhoppningar gällande integrationen av det tidigare östtyska området i Förbundsrepubliken Tyskland, något som dock skulle visa sig betydligt svårare att genomföra, inte minst ekonomiskt. En stor omstrukturering startade under Treuhandanstalt.

Vid 1998 års val besegrades Kohl och CDU/CSU av den nya rödgröna koalitionen med SPD och Allians 90/De gröna under SPD:s Gerhard Schröder.

Partiskandal

Efter sin tid som förbundskansler kom en partiskandal att nystas upp och Kohl anklagades för korruption.

Kuriosa

Den storväxte Kohl blev känd för sina årliga ”avspäckningskurer” med tillhörande vandringar i Alperna samt för sin förkärlek till den pfalziska maträtten suggmage. Sveriges före detta statsminister Göran Persson har även uttalat sig om att Kohl skulle äta stora mängder rent smör.