Michel Piccoli

Michel Piccoli (Jacques Daniel Michel Piccoli, född 27 december 1925 i Paris, död 12 maj 2020) var en framstående fransk skådespelare, manusförfattare och regissör, vars karriär sträckte sig över mer än 70 år.   Han anses vara en av sin generations bästa skådespelare och blev känd för sina mångsidiga roller – från förförare till gangster och till och med påve. Piccoli samarbetade med regissörer som Luis Buñuel, Jean-Luc Godard, Alfred Hitchcock, Nanni Moretti och Claude Chabrol. Han vann priset för bästa skådespelare vid filmfestivalen i Cannes för Hoppet i mörkret (1980) och Silverbjörnen vid Berlins filmfestival för sin roll i En märklig affär (1981). Piccoli medverkade i över 170 filmer och lämnade ett outplånligt arv i världens filmkonst. Släktskap och familjeband
Michel Piccoli föddes i Paris i en musikalisk familj – hans mor, fransyska, var pianist, och hans far, schweizare från kantonen Ticino, var violinist. Denna kreativa miljö påverkade hans konstnärliga utveckling. Piccoli var gift tre gånger: först med skådespelerskan Éléonore Chatelain (1954–1960), med vilken han har en dotter, Cordelia Piccoli; sedan med sångerskan Juliette Gréco (1966–1977); och slutligen med manusförfattaren Ludivine Clerc (1980–2020). Hans familjeband till konstvärlden stärkte hans koppling till den kreativa miljön. Filmografi
Michel Piccolis karriär omfattar ett brett spektrum av filmer, där han arbetade i olika genrer och med framstående regissörer. Viktiga filmer:

• Dagens skönhet (Belle de jour, 1967, regi: Luis Buñuel) – Henri Husson, huvudpersonens älskare.
• Föraktet (Le Mépris, 1963, regi: Jean-Luc Godard) – Paul Javal, författare och make till Brigitte Bardot.
• Bourgeoisins diskreta charm (Le Charme discret de la bourgeoisie, 1972, regi: Luis Buñuel) – inrikesminister.
• Hoppet i mörkret (Salto nel vuoto, 1980, regi: Marco Bellocchio) – Mauro Ponticelli, för vilken han fick ett pris i Cannes.
• En märklig affär (Une étrange affaire, 1981, regi: Pierre Granier-Deferre) – Silverbjörn i Berlin för rollen.
• Vi åldras inte tillsammans (Nous ne vieillirons pas ensemble, 1972, regi: Maurice Pialat) – känslosamt drama om relationer.
• Holy Motors (2012, regi: Leos Carax) – en av hans sista betydande roller.
  Piccoli medverkade också i filmer som Vintergatan (1969), Max och skrothandlarna (1971), Det stora frosseriet (1973) och Habemus Papam (2011), där han visade sin unika talang och karisma.